tisdag 24 juni 2014

Använda tunglösa Staffar i Avel?




Drömmar.

Att lyssna på när andra berättar om sina drömmar kan vara som att titta på när färg torkar. Men ibland kan det vara kul.

Att själv skriva ner sina drömmar är även det ibland som att se på när färg torkar. Men ibland är det kul.

I detta fallet skrattar jag fortfarande :D

Utomhusutställning i Paris!
Domare var Anna-Lena Munkvall och Håkan Axen.

Mitt ex Ingela var förlovad med Martin, basisten i Kent. 
Dom hade min pippi på foder och skulle ställa ut henne. 
Martin pallade inte, han ville repa och Ingela var nervös och skitsur på mig.

Sur på mig för att hennes ena dotter Leia, som bodde hos mig varannan helg, hade en egen Youtube-kanal där hon sjöng och spelade gitarr. Givetvis hade jag lärt henne en massa Hellacopterslåtar och nu hade hennes kanal över en miljon visningar. 

Hellacopters låtar innehåller svordomar!!!
INTE OK!!! Martin suckade. Jag suckade. 

Vem ska visa Pippi frågade jag, det är dags att gå in i ringen nu.
Det slutade med att jag gick in i ringen med Pippi. PLOPP sa det och helt plötsligt tappade hunden tungan!! Alltså inte en liten bit, utan hela tungan. Jag försökte trycka in den vilket gick sådär. Den hängde ut ganska mycket för att till slut ramla ur helt.

Skit i det!! Det är ju hunden som bedöms inte tungan ropande någon vid ringen.

Snart var det min tur. Var fan var tungan??!!
–Här!! Maria Äloäng hade hitta tungan mitt i ringen.
Hon hade med sig massa sysaker och pillade fast tungan.

Väl framme vid domarbordet gick allt som en dans. Men när jag lyfte ner Pippi från trimbordet började spektaklet….Hon tog ett skutt ur min famn och när hon landade så ramlade tungan ut såklart. Jag tryckte snabbt in den och började trava runt i ringen. Hoppas hoppas hoppas den sitter kvar. Men inte då! Maria sprang efter med nål och tråd. Folk funt ringen bara gapande!

Pippi fick i alla fall Excellent. 
Men Ingela tyckte att –Det där är inget att avla på!

Maria sa- Ja tycker ni ska vänta och se, tungan kan ju komma tillbaka. Hon är ju ung ännu. Låt hon växa klart.  

Plötsligt hörde jag mitt namn i högtalarna på utställningen: Telefon till Daniel.

-Va fan är det nu tänkte jag…..
Någon gav mig en svart gammal telefon, jag svarade hallå?

-Hej det är från Djurakuten det gäller ett återbesök för Pippi.
-Va??? 
-Ja det har nu gått 10 dagar sedan vi behandlade henne och nu vill vi se om allt står rätt till.

Här vaknade jag. Mitt i samtalet med Djurakuten som på riktigt ville boka ett återbesök/efterkontroll på Pippi. Jag sa NEJ. Jag återkommer.

Jag satte mig upp och och skakade på huvet och började skratta. Vilket jävla snurr. Vilken dröm. Och vilket uppvaknande. Jag skrattade hela vägen till morgontoaletten och skrattade ännu efter flera koppar kaffe.

Till saken hör att Pippi nyss har vart på efterkontroll på Djurakuten och inför det besöket hade jag talat med Kerstin om Pippis "kala fläckar" och en misstänkt furunkel. Min blyga erfarenhet av allt detta sammantaget talade för allt annat än ”yttre-påverkan”.

Eftersom Pippi och hela den kullen är med i Premune / Allergi-studien så hade vi passande nog en kontrolltid hos Kerstin Bergvall. Väl på plats konstaterade vi båda att –Hm det här ser intressant ut. (intressant används ibland inte bara för positiva saker). Efter en massa skrapande och petande och tittande fans det inte tillstymmelse till att fläckarna var ”demodex”. Yttre påverkan. Småsår som blir infekterade etc….Där ser man. Allt som är fläckar är inte av ondo ;)

Och furunkeln? Nja.... Efter en närmare okulärbesiktning beslutade Kerstin att det är lika bra att öppna upp tassen. Det ser faktiskt ut som om det ”KAN” sitta något där inne. 
Och mycket riktigt. Långt långt in satt det flera små små små träflisor. 
"Furunkeln" var slående lik en riktig, både för ett tränat öga och ett otränat.

Vilken tur i oturen!

Vet inte vad Parabol-Pippi tycker, men tungan har hon kvar i alla fall :D :D

Jo, höll ju på att glömma, Pippi lyckades även med konststycket att bita sönder en tändare. Det blev en rejäl smäll minst sagt. Undras hur många liv hon har denna otursförföljda lilla dam :)









Inga kommentarer: